Vigerland – Husbykravallernas omvända logik « Svenska Bostadsfonden Nyhetsforum
Lars Vigerland
Ek.dr fastighetseknomi

Vigerland – Husbykravallernas omvända logik

Blogg

Bostaden är naturligt nog förknippad med bosättningsmönster. Segregation innebär att vissa grupper som har någonting gemensamt samlas på samma rumsliga plats. Grunden för segregation kan vara exempelvis social klass, etnicitet, nationalitet, kön eller någonting annat. Självvald segregation, såsom i fallen Little Italy eller China Town för att ta några internationella exempel, brukar inte räknas som faktisk segregation, men den självvalda segregationen måste man sannolikt beakta eftersom segregation även kan skapas exempelvis genom att förhindra grupper av människor att bosätta sig i ett visst område.

Exempel på detta kan vara s.k. gated communities, där den mest konkreta formen är faktiska fysiska hinder såsom staket och grindar som stänger ute vissa grupper av människor, eller mer subtila utestängningsmekanismer som skapandet av en miljö som får vissa människor att känna att de inte hör hemma eller att de inte är välkomna såsom extrema lyxaffärer, avvikande material på vägar och trottoarer samt misstänksamma väktare i den specifika stadsmiljön.

En förutsättning för att segregation skall kunna uppstå är en stad. Faktiska stadsbildningar uppstod i större omfattning i samband med industrialismen. Från det sena 1700-talet och framåt har västvärlden präglats av en folkomflyttning från landsbygden till städerna.[1] Denna urbanisering ledde i de inledande epokerna till en segregation på mikronivå; i samma kvarter och till och med i samma bostad kunde avsevärt olika typer av människor bo. I samma kvarter kunde hantverkare hålla till på gårdarna medan de besuttna höll till i gathusen. I gathusen fanns även inom samma bostad och hushåll både de besuttna själva som höll till i rummen som vette mot gatan, parken eller sjön, medan hushållets tjänstefolk höll till i rummen mot gården.

Under 1800-talet blev separationen mellan de olika befolkningsgrupperna successivt mer accentuerad med separata huvudentréer och trappuppgångar dels för de huvudsakligt boende själva, dels för de boende tjänstefolken med köksingångar och kökstrappor. Med hushållens ökade mekanisering och därmed minskade behov av tjänstefolk samt fabrikernas ökade behov av arbetare ökade segregationen på makronivå, och avstånden i städerna ökade mellan de olika delarna av stadsbefolkningen baserat i huvudsak på socioekonomiska faktorer. På detta vis skapades under det sena 1800-talet mycket tydligt olika slags stadsdelar såsom arbetarstadsdelar å ena sidan och stadsdelar för de besuttna å andra sidan.

Med tydligare karaktärsdrag för de olika stadsdelarna växte även problemen i de socialt utsatta stadsdelarna. I England tillsatte man under 1880-talet en kommission för att lösa den växande misären i arbetarstadsdelarna. Under denna tid betraktade man från etablissemangets håll invånarna och de förhållanden dessa levde under i arbetarstadsdelarna som så annorlunda än de egna livsomständigheterna att reportage framställde arbetarna och deras kvarter ungefär som exotiska resereportage i en främmande (och farlig) värld. Kommissionens uppdrag var bland annat att förbättra de undermåliga levnadsvillkor som förekom i många av Londons arbetarkvarter. Emellertid var ambitionen att förhindra samhällsomstörtande strömningar för att skydda etablissemanget självt, så det altruistiska motivet var sannolikt avsevärt begränsat.[2]

Även de moderna städerna och stadsbildningarna präglas av utmaningar för att hantera segregation och god bostadsstandard för den stora massan. Ibland har man försökt främja integration genom olika typer av bostadstyper såsom en blandning av småhus och flerfamiljshus samt med en blandning av upplåtelseformer såsom hyresrätter och bostadsrätter. Omvandlingen av vissa förorters hyresrätter till bostadsrätter brukar lyftas fram som en del i en sådan integrationsstrategi.

Ibland har till och med hela stadsdelar uppförts för att skapa bättre bostäder för socialt utsatta grupper. Under det tidiga 1900-talet lanserades de så kallade trädgårdsstäderna för att främja goda egnahemsbostäder för arbetare samt de svenska barnrikehusen som ansågs vara moderna, sunda och ljusa bostäder avsedda för familjer med många barn och begränsad ekonomi. Eftersom barnrikehusen uppfördes i modernismens anda och med denna tids logik uppfördes ett stort antal hus på samma plats och därmed utgörande åtminstone flera kvarter, nästan som stadsdelar i miniatyr.

Den moderna stadsbyggnadskonstens stora sociala utmaning är dels så kallad gentrifiering, en variant av gated community, samt denna företeelses motsats i form av stadsdelar med successivt lägre social status på invånarna, vilket i sin tur medför sämre samhällsservice, vilket leder till ytterligare nedgradering av invånarnas sociala status vilket i sin tur medför ytterligare sämre samhällsservice i en socialt nedåtgående spiral. Denna typ av stadsdelar präglas av invånarnas flykt; så fort man får råd och möjlighet flyttar man från stadsdelen. Till slut präglas stadsdelen av en stor andel invånare med problem att anpassa sig till samhället i övrigt. De familjer som flyttar till eller inte har någon möjlighet att flytta därifrån fastnar i stadsdelen beroende på avsaknad av rimliga och uppnåeliga alternativ. Därmed har man även skapat risken för en egen logik för stadsdelen, som en solitär utanför majoritetssamhället.

Detta är en förenklad modell, men i viss utsträckning fungerar den. I dgfev online casino de flesta större städer finns delar som av majoriteten präglas av lägre attraktivitetsgrad och med en befolkning med lägre utbildningsnivå, lägre inkomster och så vidare.[3] Emellertid skulle självfallet inte alla hålla med om denna preferensordning. Den logik som till viss del kan prägla denna typ av stadsdelar såsom Husby i Stockholm (2013), Tottenham i London (2011) och Clichy-sur-Bois i Paris (2005) är plundring och vandalisering i de egna kvarteren med den effekten att grannens bil kan demoleras samt den egna samhällsservicen vandaliseras och därmed i förlängningen försämras.

Denna logik ter sig något udda. Det torde ytligt sett vara mer rationellt att bränna bilar och demolera samhällsservice på Östermalm, i Chelsea samt i det sextonde arrondissemanget om man vill protestera mot samhället, men detta sker inte. I stället är det de egna kvarteren som demoleras. I ett debattprogram som sändes under försommaren om Husbykravallerna framkom en del av logiken. En man som intervjuas misstycker att polisen lägger sig i hans affärer och för detta skall de straffas genom bilbränder och stenkastning. Även andra i debattprogrammet uttryckte en liknande typ av resonemang om den egna rätten att skipa rättvisa genom att agera mot polis, brandkår, samhällsservice och andra boende. Rätten att protestera är en del av samhället, men en bra princip är att beakta att någons frihet alltid riskerar att bli någon annans ofrihet. Detta blev tydligt från nyhetsrapporteringen med ledsna daghemsbarn som fick erfara sitt dagis nedbrunnet eller den förtvivlade frukthandlare som hade fått flera av sina leveransbilar nedbrända.

Ekonomen Amartya Sen, som erhöll nobelpriset i ekonomi år 1998, varnar för enkla och våldsamma ideologier och förklaringsmodeller. Var och en har ett val och vare sig vi är politiker, fastighetsägare eller hyresgäster har vi en skyldighet att beakta ”den andra” och vad våra val får för konsekvenser. Det är ibland lockande att ta den till synes enkla vägen med en endimensionell syn på medmänniskor eller för den delen stadsdelar och dess invånare. I Husby finns inte bara stenkastande huliganer, utan även en livsglädje kärleksfullt beskriven av människor som bor där.

En förenklad bild skapas av media med stadsdelar som Danderyd, Örgryte och Vellinge där rika och välutbildade människor bor, medan Husby, Rosengård och Biskopsgården framställs som deras motsatser. Att livet i Husby kan vara mycket gott kan många av de boende själva intyga och att det finns vackra hus i Husby kan jag själv intyga. Varför inte upptäcka sin egen stad utanför de gängse förflyttnings- och vistelseytorna. Om du som läsare aldrig varit i Husby eller Danderyd, ta tunnelbana eller buss dit och upptäck stadsdelen. Vistas där, rör dig på gatorna och insup atmosfären, och prata med människorna som bor i området. Positiva faktorer i staden är viktiga att långsiktigt ta till vara för politiker, hyresvärdar och hyresgäster samt alla andra som har intresse för stadsplanering och samhällsfrågor. En konfliktfylld stad där stadsdel ställs mot stadsdel är ett dåligt betyg för alla stadens medborgare.

Akalla kyrka i förgrunden av Hans Wieland från 1976 med ett av modernismens vackraste kyrkorum skapat av spartansk enkelhet och finurligt ljusinsläpp genom ett fönsterband precis under takutsprånget.

Källa: Wikimedia, hämtat den 5 augusti 2013


[1] Schön, Lennart, Västvärldens ekonomiska historia; Den industrialiserade tiden, SNS Förlag, Stockholm, 2010

[2] Hall, Peter, Cities of Tomorrow: An Intellectual History of Urban Planning and Design in the Twentieth Century, Blackwell Publishing, Malden, 2002

[3] Stockholms stad, Statistik om Stockholm, www.statistikomstockholm.se, hämtad den 6 augusti 2013

 

Publicerad 26 augusti, 2013

Författare: Lars Vigerland

Senast publicerade inlägg

Mest lästa inlägg