Vigerland – Ägarlägenheter – hur har det gått? « Svenska Bostadsfonden Nyhetsforum
Lars Vigerland
Ek.dr fastighetseknomi

Vigerland – Ägarlägenheter – hur har det gått?

Blogg

I maj 2009 blev det tillåtet med den nya upplåtelseformen ägarlägenheter i Sverige. Det innebar en utökning från de tidigare tre olika bostadsformerna i flerfamiljshus; bostadsrätt, hyresrätt och kooperativ hyresrätt. Kooperativ hyresrätt är inte någon vanlig upplåtelseform och kan i det närmaste beskrivas som en hyresrätt med hyresgästerna som kollektiva förvaltare, och en fast kapitalinsats för varje separat bostad som återbetalas med i stort sett samma belopp vid avflyttning.

Det har nu förflutit 2,5 år sedan möjligheten med ägarlägenheter introducerades, och vad som förväntades bli en attraktiv bostadsform har inte alls visat sig vara så efterfrågad i realiteten. En av anledningarna till att bostadsminister Mats Odell arbetade så hårt för att införa ägarlägenheter var att de sågs som ett verktyg för att lösa upp de politiska knutar som finns på bostadsmarknaden, i synnerhet i storstadsområdena, och bland annat skapa en friare hyressättning på hyresmarknaden (1). Tanken var att kringgå den sedan årtionden inflammerade debatten om marknadshyror inom ramen för bruksvärdessystemet för hyresrätter.

I en nyligen publicerad studie kartlades varför ägarlägenheter varit så trögstartade på marknaden (2). Sammanlagt 14 personer inom tre olika branscher intervjuades; producenter (byggare), mäklare samt sakkunniga eller opinionsbildare. Denna intervjugrupp delades upp i producenter som valt att uppföra ägarlägenheter respektive producenter som valt att inte göra det. På samma sätt delades mäklarna upp mellan de som sålt ägarlägenheter och de som inte gjort det. På detta vis försökte författarna fånga in alla de olika perspektiv som kan tänkas förekomma bland marknadens aktörer. För att även få med det institutionella perspektivet och få perspektiv på de förutsättningar som råder intervjuades även både sakkunniga och opinionsbildare.

Studiens slutsats är att behovet av den nya upplåtelseformen är begränsat då ägarlägenheten inte tillför någon distinkt positiv egenskap. Att bygga ägarlägenheter innebär helt enkelt inte något större mervärde jämfört med tidigare. Författarna pekar också på att upplåtelseformen är en politisk konstruktion och inte i tillräckligt hög grad anpassats till de behov som finns på marknaden. De producenter som trots allt valt att uppföra ägarlägenheter har fattat dessa beslut baserat på faktorer som förmånlig finansiering, läge på projektet eller kultur i området.

Om man jämför de tre upplåtelseformerna utifrån uppställningen nedan blir det tydligt vilken marginell skillnad som råder mellan bostadsrätt och ägarlägenhet. Inom ramen för bostadsrätten är det möjligt att i princip skaffa sig samma möjligheter som gäller för ägarlägenheter. Om ägarlägenheter skall bli en framgång måste således skillnaden mot bostadsrätter bli större. Dessutom måste marknadens aktörer utbilda sig. Som i alla investeringssammanhang är aktörer skeptiska mot okända företeelser. Varför investera i något nytt när fördelarna inte är tillräckligt tydliga?

(1) Se bland annat Fastighetsvärlden (webbupplaga), http://www.fastighetsvarlden.se/notiser/odells-expert-om-agarlagenheter/, hämtad den 23 januari 2012
(2) Aho, Sara; Jonsson, Sebastian, Ägarlägenheter: En fallstudie i implementering av marknadsbyggande aktiviteter, Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet, 2011

Publicerad 26 januari, 2012

Författare: Lars Vigerland

Senast publicerade inlägg

Mest lästa inlägg