Stureplanskulturen och genus loci « Svenska Bostadsfonden Nyhetsforum
Lars Vigerland
Ek.dr fastighetseknomi

Stureplanskulturen och genus loci

Blogg

På mitt skrivbord i mitt arbetsrum ligger sedan flera år tillbaka en magisteruppsats med den mycket intresseväckande titeln: ”Stureplanskulturen – Myt eller verklighet?”. Av en händelse hittade jag denna studie vid skrivaren i en hög med kvarglömda utskrifter. Två av mina kollegor hade handlett uppsatsen, så jag har inte själv varit inblandad i dess tillblivelse. Eftersom jag själv har ett stort intresse för bebyggelse, arkitektur, stadplanering samt mycket annat som hör till geografiska rum, lockades jag av titeln. Emellertid hade jag då jag hittade studien inte tid att ta del av innehållet, utan det är först nu när jag sent omsider kommit ned till botten av den hög som samlats på mitt skrivbord som jag återfann den och slutligen under den gångna jul- och nyårshelgen tog del av innehållet.

Ett begrepp jag uppehållit mig vid tidigare och som jag emellanåt fått och fortfarande får anledning att fundera kring är Genus Loci, som ungefär skulle kunna beskrivas som platsens själ. Uppsatsen om Stureplanskulturen undersöker just identiteten på denna plats som sannolikt åtminstone i Sverige är känd långt utanför Stockholms gränser och sannolikt har varje större stad en plats motsvarande Stureplan. I medier, på hemsidor och bland människor konstitueras platsen dels av en exklusiv konsumtionskultur med ytlighet, materialism och ett vilt nattliv med champagnekrig bland ”brats”, dels av finansföretag och banker. Platsens karaktär har även historiskt präglats av ett exklusivt nöjesliv med 1880-talets snobbränna längs Sturegatan som leder fram till Stureplan, samt 1920-talets dandykultur i och längs de runt Stureplan omkringliggande gatorna Sturegatan, Birger Jarlsgatan och Strandvägen.

Platsen Stureplan brukar även omfattas av det som betecknas som Stockholms CBD, Central Business District.[1] Stureplan berör både aktörer, de som agerar aktivt på platsen både i sina professionella värv i huvudsak på dagtid och konsumenterna både på dag- likväl som på nattid, samt observatörerna, vilka både attraheras av platsen men som inte aktivt konstituerar dess identitet och de som föraktar och tar avstånd från Stureplan både som geografisk plats och som symbol. Uppsatsen konstaterar att Stureplanskulturen är en verklighet och man kan tala om en typisk Stureplansidentitet.[2]

En liten del av mig bidrar likt många andra som aktör till myten om Stureplan. Någon gång per år tar jag mig ner till Stureplan för att köpa mig några cigarrer, eller för att möta någon vän för en öl på någon restaurang, men till större delen är jag sannolikt en observatör av det som konstituerar platsen. De verkligt aktiva besökarna och de professionella, vilka både påverkar och påverkas av platsen, är de egentliga aktörerna och producenterna av begreppet Stureplan.

Det intressanta i uppsatsen på ett mer övergripande plan är emellertid att den påvisar tillgången till instrument för att akademiskt och strukturerat analysera ett så pass illusoriskt fenomen som en identitet hos en plats, ett Genus Loci. Begreppet är mycket intressant och finns intuitivt som en känsla om en plats. Detta begrepp är möjligtvis svårt att ta till sig om man är mer benägen att förhålla sig till och att tillmäta till synes konkreta faktorer stort värde, eller till och med det enda ”verkliga värdet”.

Om man endast tillmäter konkreta faktorer värde och bortser från det faktum att även andra faktorer kan existera kan man fatta beslut som är brutala mot geografiska rum. Jag har en hypotes om att svenska eller kanske till och med skandinaviska arkitekter, stads- och samhällsplanerare har mindre benägenhet att beakta Genus Loci, myten om en plats eller känslan eller värdet i casino online en plats. Hur skulle man annars kunna förklara den ofta teknokratiska inställning som hör till våra städers bebyggelse och städers planering?

Eftersom jag betraktar Stockholm som min huvudsakliga hemmastad använder jag exemplet Stockholm, men dessvärre kan sannolikt varje läsare använda egna exempel från valfri svensk stad. Jag blir både beklämd och online casino spiele upprörd över den inställning, syn och planering som sker i Stockholm med storskaliga och omvälvande byggnadsplaner och en nymornad rivningsvåg av befintlig bebyggelse. Det som den tidigare bebyggelsen ersätts med innebär mycket sällan något positivt tillskott till staden eller stadsbilden. Jag blir upprörd när finansborgarrådet i Stockholm deklarerar att Stockholms ”skyline”, som det heter på svenska, skall präglas av fler riktigt höga byggnader i konkurrens med Göteborg och Malmö.[3] Jag ställer mig då frågan om höga hus i sig har något värde överhuvudtaget och om våra storstäders politiker betraktar sina hemstäder som sina privata sandlådor för att få utlopp för sina pinsamt enfaldiga ambitioner och högst personliga hybris!?

Det har inte gått mer än 40 år sedan Stockholms politiker rev oersättliga kulturvärden i staden och hade de inte blivit stoppade av handlingskraftiga kultur- och privatpersoner som fått nog av rivningshysterin hade hela staden sett ut som betongkolosserna bakom Sergels torg omgärdat av motorvägsleder likt den motorväg som skär genom Gamla Stan som ett svärdshugg rakt igenom Stockholms känsligaste delar och som drar förbi inte mer än 50 meter från Stockholms äldsta kyrka, Riddarholmskyrkan från år 1300. Vilken parisare skulle komma på en så absurd idé som att dra fram en motorväg 50 meter från Notre Dame?

För övrigt anses staden runt Sergels torg vara omvittnat ful, egentligen en död stadsdel. Jag skulle vilja introducera ett arkitektoniskt skönhetskapital, som både kan vara en intäkt, eller dess motsats en kostnad. Detta skulle underlätta för diverse kameralt orienterade politiker och stadsplanerare att påtagligt inse att fulhet kostar. Dessutom skulle jag vilja ge städers skönhetsråd utökat inflytande, eftersom betongentusiasterna ofta inte tillmäter dess rekommendationer något värde, vilket är skandalöst. Hantera våra städer med försiktighet och med beaktande av Genus Loci, för den stad ni politiker och stadsplanerare bygger baserat på er nonchalans, ert lättsinne och ert övermod vill mycket få bebo!

 

 


 

 

Fotografi, Stureplan nattetid, källa: Aftonbladet, hämtat den 26 januari 2014


[1] Stockholms CBD brukar förläggas till den triangel som omsluts av platserna Nybroplan, Norrmalmstorg och Stureplan.

[2] Johansson, Anna; Ragnarsson, Mikaela, Stureplanskulturen: Myt eller verklighet?, Företagsekonomiska institutionen Stockholms universitet, 2005

[3]Vi i Stockholm tycker det är jätteviktigt med höga hus”, P4 Stockholm den 26 augusti 2013, hämtat den 27 januari 2014

 

Publicerad 3 februari, 2014

Författare: Lars Vigerland

Senast publicerade inlägg

Mest lästa inlägg