Politisk aktivism förklädd till forskning « Svenska Bostadsfonden Nyhetsforum
Lars Vigerland
Ek.dr fastighetseknomi

Politisk aktivism förklädd till forskning

Blogg

Det här är en krönika skriven av Lars Vigerland Evers. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Förra månaden blev jag inbjuden till ett akademiskt seminarium på ett av våra svenska lärosäten med titeln ”Kampen om makten över hyresrätten: härskartekniker och motstånd”. Inbjudan lät berätta att det var två forskare vid Uppsala universitet som ansvarade för seminariet: den ena docent i sociologi, den andra forskningsingenjör vid KTH samt konstnär. De båda skulle presentera ett pågående forskningsprojekt. Titeln på seminariet fick mig att ana att detta kunde bli intressant, inte minst på grund av den traditionella kampretoriken som jag kände igen både från den mest extrema delen av hyresgäströrelsen och den mest vänsterorienterade politiska retoriken.  Nyckelord som kamp och makt hör till de sedvanliga marxistiska tankegodsen. Detta skulle emellertid handla om ett akademiskt arbete och ett marxistiskt perspektiv har ju använts förr inom akademien.

Seminariet började med en introduktion av forskningsprojektet som handlade om hyresgästers aktivism mot att frånta människor rätten över den egna bostaden. Den empiri man presenterade var inhämtad från någonting som beskrevs som ett ”hyresgästuppror” mot en privat fastighetsägare som hade inlett renoveringar med konsekvensen att hyrorna skulle höjas. Hyreshöjningarna framställdes genomgående under den timslånga presentationen som ett övergrepp mot de boende och en film förevisades oss i auditoriet med höghus, centrumbilder, demonstrationsbanderoller i svart och rött samt intervjuer med tre upprörda hyresgäster med olika grad av medvetenhet i sin ”klasskampsretorik”.

Förutom att de tre informanterna uttryckte allmänt missnöje och upprördhet, avslöjades graverande okunskap om basala äganderättigheter och fastighetsekonomiska realiteter. Hyresvärdens representanter sades använda sig av ”maktstrategier” för att få igenom sin vilja. Det gick så långt i den ensidiga redovisningen att jag under presentationen började tveka om det verkligen rörde sig om ett akademiskt, vetenskapligt projekt.

Som tidigare fastighetsägare med cirka 100 hyresgäster och med ett förflutet som både byggherre och byggmästare med fem stora renoveringar av hyresfastigheter under 1990-talet fann jag mig föranledd att ställa frågor om det tendentiösa perspektivet. Var det inte en ekonomisk nödvändighet att höja hyran om man överhuvudtaget ville få till stånd en renovering? Jodå blev det lite trevande svaret, men man behövde inte höja med en ibland dubblerad hyra, utan det kunde räcka med upp till 25 procent i hyreshöjningar. Om en 25-procentig hyreshöjning skulle räcka till renovering av lägenheterna med en ökning av bruksvärdet, tillika en renovering av tak och fasader samt andra för byggnaden nödvändiga ingrepp, dock utan att vara bruksvärdeshöjande och därmed hyreshöjande, kunde man inte ge något klart besked om. Tvärtom uppfattade jag det som om forskarna hade dålig kännedom om detaljer vid fastighetsrenoveringar.

Dessutom är en hyreshöjning om 100 procent inte nödvändigtvis oskälig; det beror på den nominella ursprungshyran, vilket man inte höll med om eftersom även ett mindre belopp skulle kunna uppfattas som stort beroende på den enskilda hyresgästens ekonomiska förutsättningar enligt de båda forskarna. Även ur ett vetenskapsmetodologiskt perspektiv kan kritik riktas mot studien. Hur kan allmängiltiga slutsatser dras från tre redovisade intervjuer och hur kan man utesluta den andra sidan av myntet vid renoveringar: nyttan av att bostadsstandarden de facto höjs?

Mina invändningar avfärdades bland annat med att jag som företagsekonom inte begrep den socialantropologiska forskningstraditionen. Det är svårt att vara objektiv i vetenskapliga sammanhang. Vetenskaplig ärlighet är en utmaning för envar som gör anspråk på att vara forskare, men studier som har som uppenbart mål att bedriva aktivism och påverkan bör benämnas just aktivism och inte missleda vare sig akademiker eller praktiker med att paketeras som vetenskap. Ty den studie jag just redogjort för är aktivism, tillika dessvärre många andra studier inom akademien, och aktivism är inte vetenskap i forskarsamhället utan ingenting annat än makulatur.

Publicerad 27 november, 2018

Författare: Lars Vigerland

Senast publicerade inlägg

Mest lästa inlägg