Nygamla förklaringsmodeller « Svenska Bostadsfonden Nyhetsforum
Lars Vigerland
Ek.dr fastighetseknomi

Nygamla förklaringsmodeller

Blogg

Efter att valmanskåren har fått säga sitt i presidentvalet i USA har många bedömare återigen uttryckt en förvåning motsvarande de yrvakna kommentarerna efter brexit. Väljarnas beteende har betecknats som närmast obegripligt, vilket ofta är fallet när val- och attitydundersökningar inte överensstämmer med de publikt legitima preferenserna.

Uppenbarligen har försöken att dumförklara Trumps väljare misslyckats, och det har inneburit att denna högnästa attityd successivt fått ge vika för en mer ödmjuk inställning efter valutgången. De tidigare beklagliga delarna av väljarna har man nu börjat ta på allvar och försök görs för att identifiera orsakerna till dessa ofattbara sympatier. Intressant nog går det att återfinna ett traditionellt höger- vänsterperspektiv i dessa förklaringsmodeller som även påverkar hur politiker i såväl USA som andra länder (exempelvis Sverige) kan komma att använda styrmedel som bostadspolitiken för att så att säga ”lösa problemet”.

De tydligaste exemplen på ett vänster- och ett högerperspektiv i den svenska debatten hittade jag nyligen hos två ledarskribenter: Björn Elmbrant på Dagens Arena (”Oberoende, radikal och progressiv”) samt Alice Teodorescu på Göteborgs-Posten (”Liberal idégrund”). Här får jag tillåta mig viss slarvighet i resonemanget genom att beteckna de båda ledarskribenterna som kort och gott vänster respektive höger. Detta är sannolikt en långt ifrån korrekt beskrivning av de båda skribenternas politiska utgångspunkter, men den är tillräcklig för att klargöra min poäng.

Björn Elmbrant för ett resonemang om att ”de politiska och mediala företrädare, som misslyckats med att förutse både Brexit och USA-valet, (bör) börja bedriva självkritik” och därmed ta valmanskåren på allvar och i grunden förstå deras faktiska attityder i stället för att smäda dem. Elmbrant fortsätter vidare till orsaken till de oönskade yttringarna med att påstå att ”Ett uppenbart skäl till demokratins kris är nyliberalismens grepp över dagordningen sedan 30-40 år tillbaka i tiden” (Elmbrant i Dagens Arena den 10 november 2016). Vari beviset för detta påstått uppenbara skulle bestå hinner Elmbrant inte redogöra för.

Alice Teodorescu för ett nästan identiskt resonemang som Elmbrant om den av ”etablissemanget” utpekade väljargruppen som av dessa uppfattas som ”demokratins bottenskrap”. Denna väljargrupps missnöje påstås av Teodorescu å andra sidan emanera från diametralt motsatta orsaker ” … när staten inte längre förmår fullgöra sitt kärnuppdrag på det sätt som människor förväntar sig, när fred, frihet och mat på bordet inte längre verkar självklart för att fokus ligger på genusdagis och ideologiskt renläriga museer …” (Teodorescu i GP, den 9 november 2016).

Således är man ense om verkan, men orsakerna är man diametralt oense om. Vi har nu kommit så långt att man från, oprecist uttryckt, etablissemangets sida accepterat och t.o.m. förstår väljargruppens missnöje, men orsaken därtill och därmed de nödvändiga åtgärderna för att hantera detta missnöje är väsensskild.
Tror man att missnöjets orsaker bland stora delar av samhället beror på nyliberalism finns botemedlet i att avveckla eller åtminstone i att begränsa marknaden. I ett bostads- och bebyggelsesammanhang motsvarar detta att lägga större resurser på stadsutveckling i utsatta områden, att bygga billiga (subventionerade) hyresrätter samt att resonera om bostaden som en social rättighet.

Tror man i stället att missnöjets orsaker beror på en världsfrånvänd identitetspolitik finns botemedlet i att frångå en kollektiv syn på människor, möjligtvis till förmån för ett möjliggörande av individuella livsval, inklusive individuella val på bostadsmarknaden.

Som i många andra frågor tycks olika politiska läger ta det utbredda väljarmissnöjet som intäkt för att respektive redan existerande världsbild och medföljande politik, även inom bostadsområdet, är den rätta. Således finns det all anledning att anta att det även framgent blir den politiska färgen på makthavarna snarare än något annat som styr den framtida bostadspolitiken.

Publicerad 29 november, 2016

Författare: Lars Vigerland

Senast publicerade inlägg

Mest lästa inlägg